The Underwear Rule

Regeln Man rör inte här utvecklades för att hjälpa föräldrar och vårdnadshavare att inleda en diskussion med sina barn. Denna regel kan vara ett mycket effektivt verktyg för att förhindra sexuella övergrepp.

Regeln Man rör inte här har fem viktiga aspekter.

1. Din kropp är din egen

 Man bör lära barnen att deras kropp tillhör dem själva och att ingen får röra den utan barnets tillstånd. En öppen och direkt kommunikation i tidig ålder om sexualitet och ”privata kroppsdelar”, med korrekta namn för könsorgan och andra kroppsdelar, hjälper barnen att förstå vad som inte är tillåtet. Barn har rätt att vägra kyssar eller beröring, även från personer som de älskar. Man bör lära barn att säga ”nej” omedelbart och bestämt till olämplig fysisk kontakt, att avlägsna sig från osäkra situationer och berätta för en vuxen som de litar på. Det är viktigt att framhålla att de ska insistera till dess att någon tar saken på allvar.

 I boken ber handen alltid Kiko om tillåtelse innan den rör vid Kiko. Kiko ger tillstånd. När handen vill röra innanför underkläderna säger Kiko ”nej”. Föräldrar eller vårdnadshavare kan använda denna sekvens för att förklara för barn att de kan säga ”nej” när som helst.

2. Bra beröring – dålig beröring

Barn vet inte alltid vad som är korrekt och inkorrekt beröring. Säg till barnen att det inte är okej om någon tittar på eller rör vid deras privata kroppsdelar eller uppmanar dem att se på eller röra vid någon annans privata kroppsdelar. Regeln Man rör inte här gör dem medvetna om en tydlig gräns som är lätt att komma ihåg: underkläderna. Med utgångspunkt i regeln Man rör inte här är det också lättare för vuxna att inleda en diskussion med barnen. Se till att barnen vet att de kan be en vuxen de litar på om hjälp om de inte är säkra på om en persons beteende är acceptabelt.

 I boken vägrar Kiko att bli berörd innanför underkläderna. Föräldrarna kan förklara att vissa vuxna (till exempel vårdnadshavare, föräldrar eller läkare) kan behöva röra barnen, men barnen bör uppmanas att säga ”nej” om de känner sig obekväma i en situation.

 3. Bra hemligheter – dåliga hemligheter

Hemlighållande är en vanlig taktik för personer som begår sexuella övergrepp. Därför är det viktigt att lära ut skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter och att skapa ett klimat av förtroende. Hemligheter som gör barnen ängsliga, obekväma, rädda eller ledsna är inte bra och bör inte bevaras. Sådana hemligheter bör berättas för en pålitlig vuxen (förälder, lärare, polis, läkare).

 I boken uppmuntrar handen Kiko att berätta om någon vill röra Kiko på ett inkorrekt sätt. Denna sekvens kan användas för att diskutera skillnaden mellan en bra hemlighet (till exempel en överraskningsfest) och en dålig hemlighet (något som får barnet att känna sig ledset och ängsligt). Föräldrar bör uppmuntra barnen att berätta de dåliga hemligheterna för dem.

 4. Förebyggande och skydd är den vuxnes ansvar

När barn utsätts för övergrepp känner de skam, skuld och rädsla. Vuxna bör undvika att skapa tabu kring sexualiteten. De bör se till att barnen vet vem de ska vända sig till om de är oroliga, ängsliga eller ledsna. Barnen kan känna på sig att något är fel. Vuxna bör vara uppmärksamma och lyhörda för deras känslor och beteende. Det kan finnas många skäl till varför ett barn vägrar kontakt med en annan vuxen eller med ett annat barn. Detta bör respekteras. Barnen bör alltid känna att de kan tala med sina föräldrar om dessa saker.

 Handen i boken är Kikos vän. Vuxna finns där för att hjälpa barnen i deras vardag. Att förebygga sexuellt våld är först och främst den vuxnes ansvar och det är viktigt att man undviker att lägga hela bördan på barnens axlar.

 5. Andra värdefulla råd som kompletterar regeln Man rör inte här

Rapportering och upptäckt
Barn behöver få instruktioner om vilka vuxna som kan vara en del av deras säkerhetsnät. De bör uppmuntras att välja vuxna som de kan lita på, som finns tillgängliga och som är redo att lyssna och hjälpa till. Bara en medlem av säkerhetsnätet bör bo med barnet. Den andra bör vara en person utanför den omedelbara familjecirkeln. Barnen bör veta hur de kan söka hjälp från ett sådant företroendenät.

Kända förövare
I de flesta fall är förövaren någon som barnet känner. Det är särskilt svårt för små barn att förstå att någon som känner dem skulle kunna begå övergrepp mot dem. Tänk på de förberedelser som personer som begår övergrepp använder för att vinna barnens tillit. Det måste vara en husregel att alltid informera föräldrarna om någon som ger presenter, ber barnet bevara hemligheter eller försöker tillbringa tid ensam med ett barn.

 Okända förövare
I vissa fall är förövaren en person som barnet inte känner. Lär ditt barn enkla regler om kontakt med främlingar: gå aldrig in i en bil med en främling, acceptera aldrig presenter eller inbjudningar från en främling.

Hjälp
Barn bör veta att det finns yrkespersoner som kan vara till särskilt stor hjälp (lärare, socialarbetare, ombudsmän, läkare, skolpsykologer, poliser) och att det finns telefonjourer som barnen kan ringa för att få råd.